Just nu sitter jag i soffan och degar. Kollar på ''Lite Sällskap'' på kanal fem. Det drivs av Filip & Fredrik. Som handlar om fyra personer som söker sällskap. Tre är från Säffle & en från Grums. Alltså runt mina trakter. Jävligt kul iallafall. Snart ska jag sova, behöver sömn känner jag. Imorgon är det prov!!!

Måste rekommendera en låt. Nog grymmaste/skönaste jag hört på länge!

Trött på mardrömmar nu. Ibland, spelar ingen roll vart jag är, så ser jag mord i huvudet. Det gör mej depprimerad. Vet inte varför jag ser sådana bilder i mitt huvud.. kanske beror på att mitt liv är ett helvete just nu? Kanske vill jag se någon död? Njae, tror inte det. Jag har inte dåligt samvete över något. Hur fan ska jag få bort dessa bilder? Mitt liv kanske ska fixa sej och allt ska bli bra.. ja inte vet jag. Jag fryser, och jag hatar kyla. Jag måste plugga, och äta.. Hejdå! - Talk to you soon

Folk ser mej på olika sätt. Vissa, ja dom hatar mej medans andra älskar mej. Men vet alla vem jag är verkligen? Jag tror inte det. Jag lever i en sorg. I ett trist liv med minnen jag måste dras med fram och tillbaka. När det äntligen går framåt, kommer någon och knuffar bak mej några steg.  Jag försöker ordna saker och ting som inte riktigt stämmer. Men jag får inte stöd, iallfall inte tillräckligt med stöd. Dom säger ''vi är på din sida'' , ''du är ett barn, inget är ditt fel''.  Jag ångrar saker jag gjort i mitt liv, men jag skulle aldrig ljuga så idiotiskt för att få som jag vill? Och verkligen inte när det gäller sånt. Jag menar, det finns ju absolut ingen annledning att snacka skit om saker alla vet inte stämmer. Men om man vet att allt stämmer, man talar sanning och folk försöker trycka ner en, komma med lögner så andra ska tycka synd om dom så man själv sitter där och ser dum ut är bara så jävla falskt! Varför ska man behöva ljuga? Säg sanningen med en gång istället? Då kan man lösa sakerna på ett bättre sätt. Istället för att gå bakom ryggen, svika och hugga varandra i hjärtat så säg sanningen. Stå för det du gjort och var bara ärligt! Ärlighet varar längst. Jag har aldrig sagt att jag vill ha folk vid min sida, klarat mej själv i så många år. Säger någon '' åååh, jag tycker synd om dej'' så säger jag ''NEJ, gör för fan inte det!'' Varför skulle ni? Tyck synd om dom som ljuger istället. Tyck synd om dom som går bakom ryggen på sej själva och inte kan vara ärliga! Jag står för dom felen jag gjort i mitt liv. För jag har förändrats. Jag är inte längre naiv, feg och en baktalare. Jag är starkare, ärlig, en bra vän och absolut ingen som hugger någon i ryggen utan annledning! Vill ni fucka mitt liv, lycka till! Men ni kommer inte lyckas!