Svett rinner ner från pannan, ner i ansiktet. Det svider i ögat. Skriken blir högre och högre. Skrik av lust. Vi gråter. Ikväll är du mitt allt. Du är mitt allt inatt. Tror du att du inte kommer vara rädd? Jag förlorar mej själv, hjälp mej. Jag har vaknat från den perfekta drömmen. En befrielse från fyra tomma väggar, kan jag verkligen leva i en lögn? Jag måste tänka noga, noga för mej själv. Tanken om att du inte kommer vara rädd eller överraskad skrämmer mej. Hjälp mej att komma över dej. Jag har förlorat mej själv i dej. Från vackra illusioner och drömmar, har du väckt mej. Du skakade till mej så starkt att jag är rädd att somna. En sista kyss för att glömma vårt förflutna, för att gå vidare. Jag är en slav i dina händer, du är djävulen i min kropp. Utsidan är vacker, men mycket falsk. Hjälp mej att komma över dej, ett sista falskt förlåt. Du lyssnar ju ändå inte på mej, och får mej att gråta. Hjälp mej att komma över dej även hur mycket jag behöver dej. Blod rinner från mina handleder nu. Det var de enda sättet att säga hejdå på. För jag älskade dej så starkt. Blodet rinner, pulsen saktar ner. Mina andetag känns inte. Min blick försvinner, en sista gång ser jag dej. Du står där och är på väg tillbaka, men då är det försent. Jag är redan borta - föralltid!

Tack vare dej, ligger jag vaken hela nätterna. Men jag ligger och kollar på dina bilder..

När jag väl somnar, lever jag i mina drömmar. I en värld där sanningen kommer först, vill du träffa mej där? Det finns ingen tid att slösa, visa mej att du verkligen bryr dej! Och att här kan vi klara oss och vinna tillsammans! Jag är fångad i en värld som inte existerar. Kan vi göra detta till verklighet? Bara du och jag.. Jag tror på oss, det gör jag verkligen! Än så länge får jag leva med mina drömmar, så väck mej inte. Försök att inte väcka mej..

Mitt hjärta är förstört. Jag försöker reparera det. Men går inte, jag hänger inte riktigt med. Minnen är borta och jag är inte mej själv längre. Så förlåt för allt om jag betett mej udda. Tro mej det kommer ordna sej, även om jag inte vet när. Jag vill falla ner från ett högt hus och föreställa mej att jag hamnar i en annan värld. Med problemfri luft. Kärlek i alla andetag och ärlighet i blodet. Fjärlilar i magen, bara för att. Den känslan är underbar. Saknad ska inte vara ett problem, hat ska inte existera. Ta min hand och vandra genom livet med mej bara. På ett bra sätt. Älska mej som ingen annan älskat mej. Jag är trött på att vara ensam. Även om jag har något, känner jag mej ensam. För det är ingen som föstår. Verkligen ingen....

Du får mej på andra tankar. Du får mej att må bra! Jag är så otroligt glad, tack vare dej.

Du ger mej en sån energi. En kraft som ingen gett mej förr. Jag kommer klara mej nu. Tack!

Du är bäst lalala! Kan inte sluta tänka på dej nu. hihihihih, nu vet du.

LÅT JAG REKOMMENDERAR

Stör mej på att man har drömmar ibland.

 För verkligeheten är så långt ifrån drömmarna man har.

Sitter i soffan, degar som vanligt. Fryser om mina fötter som vanligt det med. Snart är det idol. Roligt roligt. Längtar tills det är fredag. Ok, ah då vet ni! Återkommer sen. Puss

Just nu sitter jag i soffan och degar. Kollar på ''Lite Sällskap'' på kanal fem. Det drivs av Filip & Fredrik. Som handlar om fyra personer som söker sällskap. Tre är från Säffle & en från Grums. Alltså runt mina trakter. Jävligt kul iallafall. Snart ska jag sova, behöver sömn känner jag. Imorgon är det prov!!!

Måste rekommendera en låt. Nog grymmaste/skönaste jag hört på länge!

Trött på mardrömmar nu. Ibland, spelar ingen roll vart jag är, så ser jag mord i huvudet. Det gör mej depprimerad. Vet inte varför jag ser sådana bilder i mitt huvud.. kanske beror på att mitt liv är ett helvete just nu? Kanske vill jag se någon död? Njae, tror inte det. Jag har inte dåligt samvete över något. Hur fan ska jag få bort dessa bilder? Mitt liv kanske ska fixa sej och allt ska bli bra.. ja inte vet jag. Jag fryser, och jag hatar kyla. Jag måste plugga, och äta.. Hejdå! - Talk to you soon

Folk ser mej på olika sätt. Vissa, ja dom hatar mej medans andra älskar mej. Men vet alla vem jag är verkligen? Jag tror inte det. Jag lever i en sorg. I ett trist liv med minnen jag måste dras med fram och tillbaka. När det äntligen går framåt, kommer någon och knuffar bak mej några steg.  Jag försöker ordna saker och ting som inte riktigt stämmer. Men jag får inte stöd, iallfall inte tillräckligt med stöd. Dom säger ''vi är på din sida'' , ''du är ett barn, inget är ditt fel''.  Jag ångrar saker jag gjort i mitt liv, men jag skulle aldrig ljuga så idiotiskt för att få som jag vill? Och verkligen inte när det gäller sånt. Jag menar, det finns ju absolut ingen annledning att snacka skit om saker alla vet inte stämmer. Men om man vet att allt stämmer, man talar sanning och folk försöker trycka ner en, komma med lögner så andra ska tycka synd om dom så man själv sitter där och ser dum ut är bara så jävla falskt! Varför ska man behöva ljuga? Säg sanningen med en gång istället? Då kan man lösa sakerna på ett bättre sätt. Istället för att gå bakom ryggen, svika och hugga varandra i hjärtat så säg sanningen. Stå för det du gjort och var bara ärligt! Ärlighet varar längst. Jag har aldrig sagt att jag vill ha folk vid min sida, klarat mej själv i så många år. Säger någon '' åååh, jag tycker synd om dej'' så säger jag ''NEJ, gör för fan inte det!'' Varför skulle ni? Tyck synd om dom som ljuger istället. Tyck synd om dom som går bakom ryggen på sej själva och inte kan vara ärliga! Jag står för dom felen jag gjort i mitt liv. För jag har förändrats. Jag är inte längre naiv, feg och en baktalare. Jag är starkare, ärlig, en bra vän och absolut ingen som hugger någon i ryggen utan annledning! Vill ni fucka mitt liv, lycka till! Men ni kommer inte lyckas!

..a million miles away.